Knickerbockers

Nu skiner solen och fåglarna sjunger. Sommaren är här och då behöver man givetvis skaffa sig ett par kortbyxor och det fick då bli ett par sportbyxor, cykelbyxor eller knickerbockers beroende på vad man vill kalla dem.

Modellen är från 30-talet och jag har använt mig delvis av ett mönster från Eva dress, och delvis av egna försök till tillskärning utifrån fotografier som jag hittade på “digitalt museum”, vilket för övrigt är en fantastiskt bra resurs för er som inte upptäckt den än.

Som ni kan se på bilderna fäster byxorna en bit under knäet varpå det överflödiga tyget bildar häng eller “pös” för att använda lite beskrivande termer. På de referensbilder jag använt mig av har byxorna något mer vidd än vad mitt färdiga par fick.

Detta har delvis att göra med ett aktivt val från min sida, då jag ville ha byxor med något mindre pös i, samt de faktum att det tunna ylletyg jag använde mig av skiljde sig mer än väntat från det tyg jag använde för att sy toilen i.

 
Så här blev i alla fall resultatet. Jag måste avslutningsvis säga att det givetvis inte är helt utan att Tinin fanns med lite i bakhuvudet under hela den här skapandeprocessen. Jag kommer att ge mig på ett nytt par tämligen omgående och denna gång göra byxorna både mer rymliga och längre.

Pigkläder på 1790-talet?

Nu har det dröjt länge sedan förra texten publicerades, och jag kan tyvärr inte skylla på något annat än brist på tid. Men nu när jag opererat bort två visdomständer och sitter hemma i vånda stor, med kinder som en hamster tänkte jag ta mig tid att skriva lite.

Större delen av våren har ägnats åt ett uppsatsarbete i textilvetenskap, där jag har skrivit, och fortfarande skriver om tjänstekvinnors kläder under det sena 1700-talet.

Jag har utifrån bouppteckningar, alltså de dokument där en avliden persons ägodelar dokumenteras och värderas, försökt identifiera de kläder som fyra pigor ägde. Det är ett väldigt roligt arbete, och inte minst är jag glad över att få öva lite på handskriftstydning.

De fyra pigorna jag gör en undersökning av bodde och arbete alla i Uppsala. Det var viktigt för mig att skriva om den urbana befolkningen. Dräkten på landsbygden har det ju skrivits en hel del om, kanske mest på grund av de nationalromantiska strömningarna undet 1800-talet nationalromatikernas vurmande för landsbygden. Tyvärr medförde det där vurmandet för landsbygden och det folkliga hantverket att man liksom missade den urbana kulturen. Vilket är en stor skam, då staden i min mening är betydligt mer intressant att studera.

Så såhär kan en liten del av en bouppteckning från slutet av 1700-talet se ut. Här kan man se att den här pigan ägde en: 1 gammal brun ylletröja och en blårandig ylletröja.

Sökandet efter en klassisk skjorta

En bra skjorta kan vara nog så svårt att få tag på. Särskilt om man vill få den till ett hyggligt pris och med en klassisk tillskärning. Skjortkragar är något som ändrat utseende från år till år, och har tagit allsköns former. Under de senaste åren har de dock i min mening nått en en en slags botten.

Kragsnibbarna är så lång ställda bakåt att ett enorm hålrum, som jag skulle villa kalla det, uppstår i halsen. Vem som bestämt hur skjortkragarna ska se ut det är en gåta, men Herr stadsminister Fredrik Reinfeldt har, som den trendriktiga person han är, i alla fall valt att anmana stilen.

Så när skjortorna ser ut som de gör får man helt enkelt gå och köpa tyg istället och dra ihop en egen klassisk skjorta.

Det blir faktiskt den första skjortan jag syr själv, vilket känns trevligt. Tyget som är ett randigt  bumullstyg,  har jag skaffat på tygcentrum i Uppsala, och mönstret är en klassisk grundmodell som jag ritade upp för två år sedan.

Arbetet fortgick utan några större bekymmer. Slutresultatet blev kanske en något för stor skjorta. Men det åtgärdas med lite inprovning i ryggen samt en liten förminskning i mönstret inför nästa skjorta.

Det lär bli fler nu när jag inser hur fort och lätt det går att sy ihop något som överträffar butikernas utbud både i kvalité och pris. Om ett par år behöver man förhoppningsvis inte besöka några klädbutiker längre. Modevärlden och de stora klädkedjorna är enorma miljöbovar. När man kan bör man undvika att gynna dem och istället fixa sina egna kläder, eller handla second hand.

En Gotländsk tygtryckare

Jag var under veckoslutet i förra veckan på Gotland för att stifta närmare bekantskap med tygtryckaren Tobias Lang. Denna skickliga Ungerska imigrant och tillverkare av tryckta bomullstyger, så kallade kattuner, levde under 1700-talets andra och 1800-talets första hälft. Han var enligt berättelserna en mycket driftig person och drev förutom sitt kattuntryckeri även ett såpsjuderi.

Langs kundliggare från 1790-talet

Syftet med mitt besök var egentligen att sondera terrängen lite och försöka utröna om Tobias Lang lämnat något trevligt material efter sig på landsarkivet i Visby som skulle kunna användas till en uppsats i textilvetenskap.

Jag som har både praktiskt textilarbete och teoretisk historia i bagaget försöker givetvis sammanföra dessa båda världar så ofta jag kan. Jag letade nu i Tobias Langs arkiv efter uppgifter som hörde samman med försäljning av tyger, inköp av material eller andra uppgifter som på något sätt rörde textil i Langs verksamhet.

Jag har redan tidigare vid ett par tillfällen besökt diverse arkiv och tittat på bland annat domboksmaterial. Med utgångspunkt från mina tidigare erfarenheter av handskriftstydning måste jag ge Tobias Lang en stor eloge! Hans handstil är oklanderlig och rena drömmen för en ganska klen handskriftstydare som jag själv.

Nu återstår bara att plöja igenom det material jag han fotografera av och se om det kan bli en uppsats av det hela. Om inte annat har jag redan fått mig en hel del både rörande och rolig läsning till livs.

Modern tillskärning

Satiken vilken kyla!

Jag ser mig fortfarande som ganska ny i Uppland och har nog inte förlikats med tanken på att det ska vara kallt så in i norden. Uttrycket ska väl dock komma någonstans ifrån, men som skåning har jag ändå svårt att förlika mig med saken.

Tur då att universitetet bjuder på högklassig underhållning i form av dräkthistoria, för det behövs verkligen trevliga inomhussysselsättningar i dessa kalla tider.

Idag utförde vi mönsterkonstruktion efter tillskärningsböcker från 1940-talet. För mig var detta givetvis värt ett fröjderop. Kläder som jag tidigare har försökt konstruera genom att använda moderna mönster och anpassa efter äldre bilder finns nu tillgängliga i steg för steg beskrivningar. Boken jag arbetade med hette “Modern tillskärning för herr och damskrädderi” och innehöll allt från knickerbockers till rökrockar. Även om instruktionerna för utformningen dock inte alltid var de allra lättaste att följa. Facktermer och de grundkunskaper mönstertecknaren förutsattes ha skiljer sig på en del punkter från vår samtid.

Men det är inte utan att man fröjdas en smula över att en större person i 40-talets skräddartermer inte var “kort och kraftig” utan “satt och korpulent”.

Vad som är intressant med att läsa äldre tillskärningsböcker är ju dessutom att de berättar så mycket mer än bara hur ett mönster ska ritas upp. Här finns också en källa till tidens kroppsideal och inte minst en ekonomisk historia.

Tredelad kostym

För ganska exakt ett år sedan hittade jag i seacond hand butiken “old touch” i Stockholm en tvådelad grå kostym som satt mycket bra. Tyvärr blev den bara använd vid något enstaka tillfälle. Främsta anledningen till det var kanske att jag helt enkelt inte tycker att en kostym är riktigt “hel” utan en tillhörande väst, eller möjligtvis en passande slipover.

Kostymen ska med andra ord helst vara tredelad. Sedan kan man ju givetvis ibland drömma sig bort till en annons jag såg i en gammal “hemmets journal” där det annonserades om kostymer där du förutom väst, kavaj och byxa kunde välja mellan lång eller kort byxa. För er som undrar över vad som menas med “kort byxa” så rörde det sig med all säkerhet om ett par så kallade knickerbockers, som för övrigt  är sådana byxor som Tintin bär.

Men nu över till den grå kostymen. Då passformen var så bra på den tvådelade kostymen kunde jag inte stå ut med att den bara hängde där. Senaste sömnadsprojektet blev alltså att komplettera kavaj och byxa med en väst. Problemet uppstod när det kom till att hitta en grå nyans till västen som låg så nära resten av kostymen som möjligt. I det här fallet fick dock plånboken diktera villkoren och jag använde en överbliven bit grått ylle som jag hade liggande i skåpet hemma. Färgen blev kanske något för mörk, men helheten blev enligt mig godkänd.

Västen är uppritat av mig och har hög knäppning med fyra klädda knappar samt slejf bak. Jag får ursäkta för bilderna som håller en urusel kvalité, beroende på att jag tvingades ta bilderna med datorns inbyggda kamera.

Göteborgs filmfestival, och en historieskildring

En god helg i Göteborg är nu över och det är inte utan en visst vemod jag lämnar filmfestivalen bakom mig.

Inledningsvis var tanken med den här bloggen att i första hand dokumentera mina textila projekt och att försöka väva in historia i det hela. En koffert kan dock innehålla så mycket mer, varför jag nu kommer att utöka reperoaren något. Även om fokus också fortsättningsvis kommer att ligga på historia och textil.

Installation på biografen draken

Men nu vill jag skriva ett par rader om mitt besök på göteborgs filmfestival vilket, som ni kommer att märka, inte kommer att sakna beröringspunkter med historia och textil. I min mening var nämligen festivalens, eller rättare sagt, min bästa filmupplevelse på festivalen: “The mill and the cross”.

Filmen “The mill and the cross” gör anspråk på något i min mening ganska vågat. Regissören Lech Majewski försöker på 1,5 timme fånga en hel tidsanda genom att filmatisera Breugels målning “The Procession to Calvary. Till sin hjälp under skapandeprocessen har Majewski haft konsthistorikern Michael Francis Gibson, som också skrivit boken med samma titel.

Vad som nu skiljer den här filmen från den ändlösa strömmen av melodramatiska, slätstrukna och ofta ganska  löpandeband-artade historiska filmproduktioner är att den verkligen lägger fokus på den lilla historien. Det är inget porträtt av konstnären Breugel själv, och heller inte av någon särskild individ eller händelse. Huvudpersonen, skulle man kunna säga, är tiden och samhället som helhet.

Under sitt anförande på biografen sa Majewski (och nu får man givetvis tycka vad man vill om det här) att vad som skiljer modern konst från de gamla mästarnas konst är att de förra bjuder in betraktaren. När man betraktar en målning av Breugel vill man komma närmare, man vill se alla detaljer och söka förstå vad tavlan säger. Modern konst däremot knuffar undan betraktaren och vill uppnå en direkt och ofta chockerande effekt. Detta speglar givetvis den tid som konstverken skapats i. Vår tid, kontra Breugels 1500-tal som präglades av kollektivet, präglas av individualism och därmed ofta följande hävdelsebegär.

Bild ur filmen "the mill and the cross"

Majewski visar i sin film upp en levande historisk värld där man i ett mycket stillsamt berättartempo får stifta bekantskap med några av de personer som förekommer i tavlan “The Procession to Calvary” både innan, efter det att verkligheten så att säga “fryser” och vi plötsligt står mitt i tavlan.

För att nu anknyta lite till textil så måste något sägas om filmens fantastiska kostymer. Samtliga dräkter är handsydda för att så väl som möjligt återge dräkterna i Breugels målning. Både vad gäller snitt, fall och färger.

Det faktum att kostymen, och skådespelarna är så kusligt lika de som förekommer i Breugels målning gör att den här filmen inte bara känns som en historieskildring, utan också som en dröm. För givetvis återspeglar inte Breugels målning en exakt bild av verkligheten. För vilken konst gör det? Den skildrar istället sin samtids sätt att betrakta omvärlden, och detta har Majewski på ett mycket respektfullt och vackert sätt  lyckats fånga.

Vill man veta mer, och se mer av filmen så finns det en fin dokumentär att se på filmens hemsida:

http://themillandthecross.com/