En 1700-tals rock

Julhelgen är nu till ända, och jag kan efter tre dagars ohämmat ätande återvända till skrivbordet.

Utöver att äta och sova har jag nästan hunnit sy färdigt de nya byxorna, men tyvärr fick arbetet läggas på is då jag saknade passande knappar. Historien om de nya byxorna kommer med andra ord att följas upp en annan dag, så fort jag får tag på knappar. Det där med att hitta knappar är ju för övrigt ett lika omfattande projekt varje gång. Särskilt om man som jag nästan konsekvent vägrar köpa nya.

För min del bjuder juletider också på en hel del filmtittande, vilket dragit igång nästa sömnadsprojekt. Efter att med lagom engagemang ha plöjt mig igenom lite kostymdrama vaknade lusten att  sy en ny 1700-tals rock, att använda på tillställningar med ”sällskapet Gustafs skål”.

Det är dock inte utan viss tvekan som jag inleder det här projektet som lär ta en del tid i anspråk. Striden stod under ett par dagar mellan den sengustavianska rocken, eller en sportkavaj i 30-tals stil. Det förstnämnda förslaget segrade alltså. Men nåväl, nu över till själva utförandet.

Jag inriktar mig alltså på att sy en rock i 1780-tals stil, och utgår ifrån en engelsk modell. När det kommer till det sena 1700-talet har jag alltid uppskattat det engelska modet bäst, då det präglas av en enkelhet i både snitt och färger. Även om man givetvis varken kan eller bör göra allt för vida generaliseringar kan man nog ändå säga att den merkantilistiska politiken, och föreställningar kring dygdbegreppet under den här tiden skapade ett klimat även i Sverige, där man i så stor utsträckning som möjligt siktade mot enkelthet i sitt yttre. Det var helt enkelt “på modet” att se något mer jordnära ut, vilket också kunde visa på politisk medvetenhet.

En av mina absoluta favoritkonstverk för dräktinspiration är för närvarande Thomas Gainsboroughs “The Morning Walk”, och jag kommer att försöka använda denna målning som inspiration till den nya rocken.

Mönstret ritar jag upp efter instruktioner i boken, “pattern cutting för men’s costume”, vilket för övrigt är en mycket bra bok om man behöver lätta instruktioner för att skära till grundmönster från olika perioder.

Så då var det åter dags att slänga ut ett söndertvättat och mycket fult gammalt lakan på golvet och klippa ut en toile.

Ett par nya byxor

Så var det då dags för mitt första inlägg, och det får  dagen till ära handla om ett par nya byxor.

Jag tror och hoppas att jag inte är ensam om att uppleva vissa bekymmer när det kommer till att köpa nya kläder, och framför allt byxor. Särskilt om man gillar hög midja, knäppgylf, knappar för hängslen och fishtail i linningen. Kort och gott ska det vara ett par  ”gamla byxor”, Eller 20/30-tals modell. Lösningen på problemet med byxor blir helt enkelt att sy ett par egna, och i framtiden förhoppningsvis många fler.

Inspirationen kommer idag ifrån ett par byxor jag såg på en bild från den nyinspelade versionen av ”brideshead revisited”. En film som jag för övrigt vägrat att se mest på grund av att jag anser att originalet från 1981 är en av de bästa serier som någonsin gjorts, men även då jag inte hört särskillt goda saker om den. Men nog sagt om det. Hur illa det än står till med den dramaturgiska biten i filmen så verkar kostymen vara i sin vackra ordning.

Jag utgår från en mönsterbeskrivning av ett par klassiska raka bxor, men med den skillnaden att jag höjer midjan cirka 5 cm och ger linningen fishtail. Jag har också valt att använda enbart ett gångveck istället för två, vilket inte är helt korrekt om det nu ska vara ett par 20/30-tals byxor, men en viss frihet tar jag mig då jag inte vill ha en fullt så vid byxa.

Tyget jag använder är ett fint randigt denim som inhandlades på loppis för 18 kr. Det är inte utan att det känns skönt att använda ett billigt tyg när man träder på (nästan) okända vägar.

Nu ska mönstret klippas ut och samanfogas. Fortsättning följer.

Tyget

Mönsterdelarna